Djursmellers- berikningstips

DJURSMELLERS

• Låter hunden vara hund- använda nosen

• Välj “netflix-kategori”, spänning, action, skräck, komedi

• Kan stärka osäkra hundar och tuffa hundar får vara sig själva

Olika tips på hur man kan använda dofterna, gärna tillsammans med renpälsen 

1. Spännande promenad. Om du brukar gå samma runda ofta så kan du lägga smellern längs vägen. Du behöver inte peka ut den för hunden, men du kan själv intressera dig för området, och bli "förvånad" med hunden: wow, vad har du hittat? Passar bra för mindre djur tex hare, prärievarg eller räv, som "normalt" sett går vid trottoarer eller stigar. Belöna inte hunden externt (godis) när den upptäckt doften, låt den bara uppleva. Många vänder sig om när de närmar sig doften- det betyder inte att hunden ogillar eller inte intresserar sig för den- tvärtom betyder det ofta att den nu efter nosen nu använder ögon och öron för att se "var bytet hunnit gömma sig". Vill hunden gå runt och upptäcka runtomkring- låt den. Upplevelsen slutar inte med att hitta smellern- den börjar med den. 

2. Lägg spår, med eller utan blod. Ett enkelt blodspår kan du lägga genom att stämpla blod (finns pulver som tillskott på djuraffärer tex) via en pinne och en tvättsvamp, och dra en bit renpäls i ett snöre genom blodet efter dig. Beroende på terrängen kan man även fästa den i en bit ved eller något tyngre så den verkligen dras längs marken. En motiverad hund kommer dock ändå känna doften på ett färskt spår. I spårslutet kan du lämna renpälsen som "byte", och beroende på vad du har för hund, kan du även preparera den vid en smeller, tex dominant råbock eller brunstig älg. Om du tror att hunden är motiverad av att få jobba för sitt byte, kan du knyta fast pälsen i ett snöre runt ett träd, eller ett snöre att hålla i handen, eventuellt fastknuten på en ridpiska, som gör att bytet "hoppar runt" när du svingar det. Smellern kan då användas för att tagga hunden att jobba effektivt, så att djuren inte "kommer tillbaka snart". 

3. Matspår med smeller. Preparera lite godisspår, med lite tappad godis med jämna mellanrum, och  i spårslutet lägger du upp något riktigt gott till hunden (i större mängd). Gärna sådant som är "naturnära", dvs inte preparerad hundmat och processat godis, utan kanske torkad vom, lunga, lever etc ("byte"). Precis innan spårslutet kan du lägga smellern av ett större rovdjur, tex björn eller varg, tillsammans med deras "matrester", för björn tex en blandning av lingon och tonfisk (som hunden såklart kan äta också). Spårslutet handlar alltså om att hunden får välja om den bara vill ha godisslutet, eller om den även vågar "sno" björnens matrester. Låt hunden bestämma. Använd inte "farliga" djur nära hemmet, utan gärna på ett ställe där hunden har möjligheter att smyga, gömma sig, ta omvägar, hoppa upp osv. Helst i skog såklart men går bra på andra ställen med. Mod ska aldrig tvingas fram (gå inte före och dra med hunden) men kan uppmuntras genom att tillsammans erbjuda att "ska vi göra det här tillsammans?" och smyga på bytet med samma känsla som en hund skulle ha- lite spännande och läskigt, men också häftigt och rock'n'roll. 

4. "Snubbla och snatta". Ta med dig en smeller av ett stort djur, tex älg, ren, rådjur, i en väl försluten påse, och eventuellt en bit renskinn i fickan. Gå på en liten skogsstig där hunden redan använder nosen mycket. Medan hunden är upptagen med annat, häll ut smellern på stigen framför er, och spela teater. Råka "snubbla" över det stora djuret och låtsas intressera dig av det själv, om hunden får upp ett intresse (observera att intresset både kan vara att gå fram, eller gå bort) så kan du ta fram renpälsen som belöning och kasta in i skogen en bit bort från doften, och låta hunden "snatta" djuret ni hittat, och få "avreagera" sig genom att riva och slita i det. Du kan fortsätta teatern genom att låtsas vilja ta bytet först. Toppen för hundar som alltid kanske ligger lite högt på "nära-stress" skalan. Ha kul! 

5. Till din hund som gillar vatten, ta tex en tennisboll eller annan leksak och klipp ett litet hål i. Gnid smeller av tex and eller fasan mot bollen och peta sen in den i hålet. Ta gärna med lite godis av torkad fisk, finns i djuraffärer. När ni närmar er någon liten bäck, eller våt mossa, sjö, ja vad hunden nu gillar, ta fram bollen när hunden inte ser, och kasta in den i "vassen". Teater: fråga hunden om den hörde det, och erbjud dig att smyga på "fågeln" med hunden, låt hunden bestämma vad som händer sen. Kasta ut några torkade fiskar när hunden upptäcker. Detta går att göra hemma också i "pool" eller tex ikea "under sängen" lådor. Vill man göra poolen mer till en "fors", kan man använda lite kolsyrat vatten och placera fisken på små öar av lock tex. 

Kom ihåg. Det här är hundens upplevelse. Styr inte hunden eller belöna med ord och massa godis (nosen är belöningen, samt hundens agens att få välja beteende). Att välja beteende kan vara att ignorera och låtsas som inget (mycket smart runt listiga djur), att leta djuret (många tror att hunden är ointresserad men den letar bara det "riktiga" djuret och går därför ifrån smellern) sen kanske adrenalin-junkie-hundar blir modiga och verkligen vill engagera sig, men ha inte för bråttom. Det har inget start och slut, bara upplevelse-känsla- valmöjligheter- beteende-. Alla beteenden är okej. Det är hundens stund. Det är extremt berikande att få uppleva och välja- för så mycket i människans värld är uppstyrt och reglerat av oss. 

Det går bra att äta upp smellern. Det är roligt att kombinera med renpäls. Det är som naturens leksaker- att få hitta ett byte att riva, slita i, gömma eller bära på. Det låter verkligen hunden vara hund och få uppleva delar av jakt- något som finns i alla hundar. Det skapar inte ett merintresse av jakt, utan snarare mättar ett redan befintligt behov av att uppleva jaktsekvenser, och det kan också få hundar att börja använda nosen mer och välja upplevelser. Inger lugn och harmoni även hos stressade eller rädda hundar. Att peppa sin hund- utan att tvinga den- kan även hjälpa osäkra hundar att bli mer modiga, vilket hjälper dem utvecklas. Hemligheten är teatern, inte tvånget. Upplev naturen och dofterna tillsammans med din hund, och var själv glad och nyfiken, men styr aldrig. 

Även mer försiktiga hundar kan stärkas av "farliga" dofter. Vad som är farligt bestämmer hunden. Att vara rädd, men våga utforska lite ändå, gör en inte mer rädd, utan mer modig. Mod bygger upp osäkra hundar. Vi kan inte skydda dem från allt i världen, pch rädsla är naturligt, och behöver inte betyda att hunden mår dåligt, utan bara betyda att den är rädd. En rädd hund som överkommer rädslor litar mer på sin förmåga och närvaro nästa gång. Så det kan spilla över till andra delar av livet. Därför måste inte mötet med farliga djur betyda att hunden nödvändigtvis blir mer rädd, utan den kan bli skrämd men vilja utforska spelplanen ändå, ungefär som när vi ser skräckfilmer och sen andas ut, och hade en häftig upplevelse ändå.

Dofterna stärker inte direkt jaktlusten förutom om du redan jagar på dessa dofter, då ska du såklart hålla dig till det. De får bara utlopp för beteenden som de ändå brukar få (eller styra upp själva) i vardagen, men i mer planerade former. Även om vi planerar så lägger vi oss inte i sen. Då är det hundens stund. Ibland blir vi besvikna för att inte hundens upplevelse ser ut som vi såg framför oss, men vad hunden upplevde vet du inte, däremot fick den i alla fall en upplevelse, hur den än reagerar på det. Vi tänker att det inte är nog- men tänk själv på hur du ser på tex norrsken. Det kan i vissa delar av landet synas en handfull gånger per år och i bara några minuter ibland. Du förundras och blir kanske lyrisk men mållös. 

Du upplevde något. Det skapade känslor hos dig. Du insåg att livet ändå är ganska häftigt